vid den 1:a Öländska Drakfesten, i sammanhang med den 13:onde Skördefest på Öland. Flera hundra drakenthusiaster och nyfikna kom och firade i optimalt väder - sol och vind runt 8 till 14 m/s - den första drakfestivalen hittills på Öland, den s.k. solens och vindens ö.

Det var överväldigande bilder som visade sig på flygfälter 2 och 3, mejade ängar som vi fick använda. Ett fält var reserverade för drakar med en lina, på det andra fältet styrde drakpiloterna sina 2-linors-drakar. Redan i början på fredag middag har himmelen varit fullt av egen gestaltade drakar. Två arbetsgrupper (klass 6 - 9) från Åkerboskolan i Löttorp presenterade sina självbyggda och självmålade kreationer, de yngre elever (klass 1 - 5) hade kommit med sin Sleddydrakar och de allra minsta barn från dagisen Solvända i Löttorp (alla barn med en gul väst på) visade sina påmålade Eddydrakar.

Ovanpå det hela fladdrade en jättedrake (cirka 10 kvm) med en flygande kossa på linan där under. Jättedraken användades också som bärare för den drakfärjan, vilken byggdes särskilt för drakfesten. Med hjälp av den drakfärjan kunde de små besökare låta sina gosedjur hoppa fallskärm. Bara en liten kille var mycket rädd om sin nallebjörn och den påbörjade starten blev avbröt i sista minuten. Alla andra nallar, kaniner och även en flodhäst fick hoppa och kunde välmåande tagit emot av sina stolta ägare.

Ännu högre upp ville Erik, radioamatör från Böda, med sin egen sleddrake. Framför allt ville an långt ifrån. Erik hängde sin 40 m lång antenn på draken och kunde på det sättet få kontakt till radioamatörer på Gotland, men även till radioamatörer i Spanien, Russland, Afrika och på olika platser i USA.

På fredag eftermiddag blev det bilkö framför infarten till Mellböda Gård. Det var fullt på båda parkeringarna. Men Ann kunde få en mejad äng till på andra sidan av 136:an, så att vi hade många fler parkeringsplatser på lördag.

Nästan varje timme fanns det uppvisningar på drakfältet 1. Kex visade drakarna och Ann ledade programmet med roliga och intressanta fakter. Besökarna gapade över ovanliga en-linas-drakar t.ex. en pentadrake med kvarnmotiv på vilken vingarna roterade på riktigt, en tredimensionell skeppdrake, en afgansk kampdrake, en jättestora röda hjärta (som en luftkudde), en svart solfjädra och en flygande paraply. Sedan följade den stora skärm (2,70 m i bredden), vilken utvecklade en enorm kraft, så att Kex blev dragen över hela ängen (men besökarna var ännu mer begeistrade). På grund av vindstyrkan kunde Kex visa sin ”speed”-drake. Den 2-linors-modellen kan flyga 100 km/t, men börjar lyfter först vid 6 m/s och börjar bli krävande vid minst 11 m/s.

De finaste bilderna på den blåa himmelen målade den styrbara drakkedjan av 6 Eddydrakar, var och en med en 12 m lång svans.

Höjdpunkten av varenda uppvisningen var den 3 kvm stora 4-linors-skärm, en Beamer III. För att vinden blåste mer och mer behövdes de s.k. kitekiller för att kunna flyga den där skärmen. Nu fick besökerna verkligen se en KAMP mot en drake. Redan de enklaste cirklar på kanten av vindfönstret låtade skärmen lyfta upp sin pilot - Kex kunde knapp håla sig på marken. Men när det blev för mycket so kunde besökerna se hur kitekillerna fungera: genom att släpa både styrbomar, hänger skärmen bara på två bromslinor, vilka är fast på två remsor runt handlederna (de kallas kitekiller) , vindmottrycket avbryts och skärmen läggar sig genast på marken. Det var spännande att titta på och så blev det extra mycket applåd efteråt.